Storlek
Hane cirka 3,5–4,6 mm; hona ungefär 4–8 mm.
Artporträtt 130 · Spindeldjur
Brynkrabbspindel Xysticus audax (Schrank, 1803)
En liten bakhållsjägare med krabblik hållning, fotograferad i Dalsby utanför Vindeln en oktoberkväll 2026.
Fynddatum9 oktober 2026
PlatsDalsby, Vindeln
FamiljKrabbspindlar · Thomisidae
Liten jägare, stor attityd
Byggd för bakhåll
Brynkrabbspindeln hör till krabbspindlarna. De två främsta benparen är långa och kraftiga och hålls gärna ut åt sidorna. Det ger spindeln dess typiska krabbliknande silhuett och gör att den kan röra sig både framåt, bakåt och i sidled.
Arten spinner inget fångstnät. I stället sitter den stilla i vegetationen och väntar tills ett byte kommer nära nog för ett snabbt utfall. Färgen varierar mycket, från ljusbrunt till nästan svart, ofta med kontrasterande fläckar och band.
Honan spinner en tät äggsäck och vaktar den i ett hopvikt blad eller annat skyddat utrymme. Under vaktningen äter hon vanligen inte. Ungarna lämnar äggsäcken som mycket små kopior av de vuxna och växer genom flera hudömsningar.
Fältguide
Snabbguide
Aktiv period
I Sverige ses vuxna främst maj–september; enstaka fynd kan göras i oktober.
Övervintring
I Sverige övervintrar den som ung spindel i markskikt, förna eller skyddad vegetation.
Livsmiljö
Låg vegetation i öppna marker, skogsbryn, hedar och gläntor.
Förväxlingsarter
Framför allt Xysticus cristatus och Xysticus lanio; säker bestämning kan kräva könsorgan.
Observationstips
Sök långsamt på ljung, låga buskar och barrkvistar i soliga bryn; fotografera både rygg och undersida.
På menyn
Små leddjur
Som andra krabbspindlar är brynkrabbspindeln ett rovdjur. Den tar främst små insekter och andra leddjur som den kan övermanna från sitt gömställe. Bytet grips med frambenen, bits och förlamas med gift innan spindeln suger i sig den upplösta födan.
I Sverige
Från söder till norr
Arten är rapporterad i stora delar av Sverige, från de sydliga landskapen genom Svealand och vidare längs Norrland. Den påträffas i låg vegetation i öppna miljöer, skogsbryn och hedmarker, gärna på buskar, ljung och barrträd. Johans fynd i Dalsby visar förekomst i Västerbotten.