Artporträtt 124 · Nattflyn

Gammafly Autographa gamma (Linnaeus, 1758)

En välkamouflerad flyttfjäril med ett skinande tecken på vardera framvingen.

Fynddatum27 september 2026
PlatsTäfteå, Kanotvägen 33
FamiljNattflyn · Noctuidae
Gammafly vilande på mörkt takmaterial
Det silvervita tecknet på framvingen liknar den grekiska bokstaven gamma. Foto: Johan Ekblad.

Silver på vingen

En nattfjäril i dagsljus

Gammaflyet är brungrått och intrikat marmorerat. Mitt på varje framvinge sitter ett ljust, metalliskt tecken som gett arten dess namn. Det flyger både dag och natt och besöker gärna blommor.

Arten är en stark flygare. De individer vi ser i Sverige härstammar huvudsakligen från sydligare områden och antalet kan skifta kraftigt mellan olika somrar.

Arten kan få flera generationer under den långa vandringen mellan Nordafrika, Sydeuropa och norra Europa. Larven äter många slags örter och grödor, medan de vuxna fyller på energi genom att suga nektar.

Fältguide

Snabbguide

Storlek

Vingbredd vanligen cirka 30–45 mm.

Aktiv period

I Sverige vanligen maj–oktober, med flest fynd under hög- och sensommar; ibland längre vid mild höst.

Övervintring

Arten klarar normalt inte svensk vinter; den svenska förekomsten byggs upp på nytt av migranter söderifrån.

Livsmiljö

Nästan alla öppna och blomrika miljöer, från trädgårdar och åkrar till fjällhedar.

Förväxlingsarter

Kan likna andra metallflyn, men det silvervita gamma- eller Y-formade märket är mycket typiskt.

Observationstips

Sök på nektarrika blommor både dag och kväll; arten kommer också gärna till ljus.

På menyn

En verklig allätare

De vuxna suger nektar. Larverna är polyfaga och äter blad av många örter och odlade växter, bland annat ärt, kål, sallat, klöver, nässla och olika gräs.

I Sverige

Årlig gäst i hela landet

Gammafly migrerar in varje år och kan observeras från Skåne till norra Sverige. Arten klarar normalt inte den svenska vintern, så förekomsten beror på ny inflygning söderifrån.